Liten har precis ätit lite välling och nu hoppas jag att hon vill ta sig en liten lur, verkar dock ganska hopplöst. Hon ju trött egentligen, hennes ögon är tunga och hon kvider. Men envis som skjutton är hon, lik sin far kan man lugnt säga.

Har en sjuk bebis längtan just nu, en barndoms vän fick en liten flicka i förrgår och lagt upp bilder på den lilla. Jag inser nu hur stor min dotter är nu, inget litet knyte längre. Hon är en egen individ med en stark egen vilja och hur underbar som helst. Den bästa. Men kan inte hjälpa att jag saknar när vi såg henne för första gången, ett litet litet knyte som låg på mitt bröst och jag kändes hennes hud mot min. Skulle nog kunna skaffa hur många barn som helst bara för att få känna den känslan man får när man ser den lilla/lille för första gången, en obeskrivlig lycka och kärlek vid första ögonkastet.

Detta händer mig så fort jag ser en liten nyfödd bebis, kvittar vart jag ser den på bussen, på tv eller i tidningen. Men det kommer inte komma ett syskon till Lykke på länge, vill börja jobba ordentligt först, skaffa hus och sådant vi inte riktigt hann med innan Lykke kom till världen.

 

JAG ÄLSKAR ER